För ungefär ett år sedan låg jag i soffan och stirrade i taket, medan tankarna snurrade som överljudskaruseller i huvudet – hur blir jag frisk på tio dagar? Jag hade totalkraschat på jobbet, inte blivit ett dugg bättre (snarare tvärtom) under en veckas semester på Mallorca och till slut motvilligt släpat mig till läkaren. Som diagnosticerade depression och skickade hem mig med ett sjukintyg för tio dagar.
Hela jag var i upplösningstillstånd. Jag som kört på och kört på och kört på – helt plötsligt fanns det ingen riktning att köra i, ingen göralista att beta av. Projektledarprogrammeringen kickade in och jag började göra listor (såklart).
Hur man blir frisk på tio dagar:
- Sova
- Meditera
- Yoga
- Äta bra mat
- Skärpa mig
- Sluta bli distraherad och glömma saker och inte orka klä på mig (se punkt ovan)
… ja, alla de där grejorna som gör att hjärnan börjar fungera igen och man inte vill gråta eller kräkas eller sjunka genom jorden hela tiden. Framemot dag sju insåg jag att jag inte kunde göra något. Ja, alltså – jag gjorde ju ingen av sakerna på listan. Jag kunde inte sova, och när jag försökte yoga eller meditera la jag mig på mattan och grät istället. Jag åt det som fanns inom armslängds avstånd, eftersom jag inte orkade kliva upp från soffan och var totalt, genuint inkapabel att skärpa mig.
Metoden som hjälpt mig tidigare, att träna mig astrött, funkade inte sedan någon månad tillbaka. Kroppen kunde inte känna skillnad på pulshöjning av träning och pulshöjning av panikångest, utan bestämde sig för att tolka allt som panik.
Du har hört den här historien förut, många variationer på samma grundtema. Olika former av utmattning är så vanligt idag att vissa kallar det en folksjukdom. Jag ska inte berätta så mycket mer om min upplevelse i det här inlägget mer än att det blev ett avslut för något, och en början på något nytt. Under min sjukskrivning insåg jag att jag inte ville gå tillbaka till det liv jag levde – att sättet jag hanterade mitt liv inte stämde med mina värderingar. Från den stunden började jag fundera på andra sätt, andra vägar – och det gör jag fortfarande. Hjärtkompaniet är ett steg på den nya vägen.
Här vill jag jobba med metoder och vägar för att stärka oss, för att våga lyssna på oss själva och leva i enlighet med vår egen sanning. Inom yogaformen Embodied Flow säger man att ”the body is the vehicle for awakening”. Jag tror det finns sanning i det, och att vi kan vakna till oss själva och få tillgång till mer av våra förmågor genom kroppen på många olika sätt. För en del kanske yoga är vägen, för andra kan det lika väl vara löpning eller att lyfta tunga saker – att skapa inre styrka genom kroppens styrka och kapacitet. Du hittar den väg som är rätt för dig – och om du behöver guidning så vill jag gärna hjälpa dig.
Så mitt varför? Det är nog att jag vill ta vara på det bästa i mig själv, och använda det för att hjälpa dig hitta och ta vara på det bästa i dig. Du är hjärtligt välkommen hit.
Det här inlägget är skrivet som en del i en foto- och bloggutmaning i Facebookgrupperna Bloggsuccé – För bloggande företagare och Företagare på Instagram. Följ gärna taggarna #företagsfotoutmaning #blogga #företagsblogg #bloggutmaning om du vill se fler av inläggen. Eller gå med i grupperna, om du är företagare!